Tisdag; som sagt efter jag precis hade bloggat igår stack jag och Christoffer ner för att starta två tvättmaskiner. Efter 3 runder springande upp och ner för att hitta rätt nyckel kom vi på att det är hem nycklen som vi hade med oss som är in där. När vi då har satt igång dessa tvättmaskiner så går vi upp. Christoffer är stressad för han mamma skulle kommit om en timme och då skulle vi ha hinnat diska , laga mat och diskat upp det och även dukat. Men som sagt så var han alldeles för stressad så jag lyssna på han och började diska medans han skulle torka , allt gick bra tills vi kom till sista saken ; köks kniven. Hade precis diskat den så var bara för christoffer att torka den. Men som sagt gick allt alldeles för snabbt. Håller i trasan i vänstra handen och kniven i den högra . Kniven glider så klart iväg , medans den är i luften så ville han ju försöka fånga den,men slår ihop händerna. Det han inte viste va att kniven va där imellan. Och all den kraften gjorde så kniven åkte in i hans vänstra hand och rät igenom hela handen och imellan hänger ju trasan. Han skriker till och jag kollar bak snabbt ochser ingeting så jag tror att han skojar och vänder mig om med ett leende och börjar diska. Direkt efter kollar jag bak igen. Denna gången ser jag att han kastar något på golvet , ser bara trasan. Kollar på han och han bara skriker och skriker och håller sig för handen och bara skriker ring abulansen , ring abulansen nu ! Jag skriker såklart vad fan har du gjort? Får bara ett svar; den åkte igenom så såg jag hur allt blod bara spruta ut från två olika håll. Medans han springer i trappan och försöker ringa på alla grannar för att få hjälp ringer jag sa klart abulansen. Det var verkligen inte lätt , pratade säkert med dom i 20 minuter , nej jag pratade inte utan jag skrek. När han var längs ner i trappan så kom någon in och frågade vad som hade hänt för det bara rann och rann blod. Grannen sprang in och hämta handduk som han sedan rullade in handen i. Han i telefonen bad mig ta in han och lägga han ner men handen högt uppe och bad mig att lugna ner mig och han. Hur fan skulle detta gå tänkte jag ? Han håller fan nästan på att dö. Jag bara ser christoffer fälla mer och mer tårar och skiker hur ont han har. Till slut viste jag inte vad jag skulle göra. Hans liv hade jag i mina händer kändes det som. Tog säkert en kvart innan abulansen kom. När dom kom så kändes det fan inte bättre , jag kunde inte lugna ner mig för det. Men nu viste jag iaf att någon som kan detta tar hand om han nu. Det blev såklart bara att gå till abulansbilen och åka till sjukhuset. När han låg där i sängen och jag var tvugen att vänta utanför , bara dom tio minuterna kändes som flera timmar. Hans mamma satt där med mig och försökte lugna ner mig medans mina tårar bara rann. Men slutade bara med att vi båda satt och stor grät. Till slut fick vi komma in , äntligen kunde jag vara i hans närhet. Det var det bästa jag någonsin har känt. Aldrig har jag varit så lycklig bara för att känna hans hand i min hand. Att se han där med en stor sak runt handen och blodet bara rann. Trodde verkligen jag skulle förlora han. Nu blev det bara att rulla iväg han till nästa rum. Där han blev kollad och även syd. Att se han har så ont , gjorde ont i mig inombords. Efter en lång stund fick vi åka hem , åka hem för stunden ska jag nog säga. Iallafall när vi kom hem var det bara att lägga han i soffan och börja tvätta bort allt blod både i lägenheten och i trapporna( grannens dörr). Efter det gick vi och beställde pizza. Påvägen hem så släppte allt , då menar jag exakt allt. men smärtan bara steg och steg. Till sist bara ser jag han böja sig ner. Då kom allt , då menar jag allt ut ut hans käft. Plötsligt låg det en stor pöll av kräk. han var inte redo för att gå ut och få frisk luft. Efter vi hade ätit så gick vi och la oss för det hade absolut inte varit en bra dag. Och nu idag vakna han med en hand lika stor som mitt huvud. Var bara för han att börja gå mot vårdcentralen medans jag var i skolan. Då han fick tid en timme efter och då jag följde med. Det hade blivit sämre , han blödde och hade ingen känsel i fingrarna. Då var man där en timme. Då ska han tillbaka imorgon  och på fredag. Hoppas bara att allt blir bra och att det snart läker. Nu har jag skrivit tillräckligt för hälften av er kommer nog inte ens att orka läsa detta iheller men det behöver ni absolut inte. Jag ville bara skriva av mig. Det var inte lätt att skriva detta , för tårarna bara rann och rann. Men nu äntligen ligger han här bredvid mig känns så skönt att ha han nära sig. Christoffer , du är verkligen mitt allt. JAG ÄLSKAR DIG ! <3